Testing, testing, test

Nu tänker jag sjunga testernas lov! Det finns enligt mig inget bättre verktyg att stämma av hur träningen går, eller för den delen för att motivera sig till ytterligare stordåd. Men jag vill också varna lite för uppenbara risker med fel- eller övertolkning av resultaten av tester, samt försöka avdramatisera synen på vad som skulle kunna vara ett bra test eller inte. Min utgångspunkt här är typ ”vetenskapsteoretisk”. Utan att göra anspråk på att vara någon expert, är det ett ämne som intresserar mig mycket och som jag fått förmånen att läsa ett antal poäng i. Men jag tänker inte bli teknisk; det är principerna som gäller. Vilka slutsatser kan man rimligen dra från vilken typ av resultat?

Först av allt ska sägas att fystester där man med stor säkerhet kan jämföra individer med varandra eller med någon form av ”norm” är väldigt sällsynta, samt att de ändå sällan ger svar på vad man egentligen undrar. Det första för att de ofta kräver så avancerad mätapparatur; och det senare för att allt kring testet måste vara lika för skilda individer i skilda omständigheter och att de där faktorerna som man då ”nollar” mycket väl kan vara relevant för oss.

Säg att du får chansen att springa med en så kallad ”douglassäck” (konditionstest där syreupptagningsförmågan mäts genom att testpersonernas utandningsluft samlas ihop i en stor säck) på ryggen medan man regelbundet tar blodprov och på så sätt får ett väldigt säkert värde på din syreupptagningsförmåga (”kondition”) och hur mycket laktat (”mjölksyra”) du bildar vid någon viss belastning. Eller att man tar muskelbiopsier på dig så du får veta hur din fiberfördelning och den relativa utvecklingen av dem ser ut. Då ska du absolut tacka ja!

Det är jättekul och användbart. Problemet är bara att om du ska ha detta för egen planering och uppföljning krävs det att du återkommande har möjlighet att testa på samma vis. Att testa återkommande är dock något som endast brukar vara elitidrottare förunnat. Och vilken glädje har du egentligen av att veta hur du ligger till i förhållande till något genomsnitt av folk i din ålder och kön? Ni har troligen i alla fall väldigt skilda förutsättningar och målsättningar. Men det här betyder alltså inte att tester är meningslösa. Om man bara snävar in jämförelsematerialet till sig själv, kan de bli ovärderliga. Och i det läget är det inte så noga längre att få exakta värden, utan bara att de är jämförbara med dina tidigare. Detta åstadkoms lätt genom att kontrollera att förutsättningarna för just dina tester blir så lika som möjligt – nästan strunt samma hur andra mäter sig, eller vad som är en standard för något visst värde. Där vi vet att det kan spela roll ser vi till att testa på ungefär samma tid av dygnet, efter ungefär samma sömn, ätande och träning osv. Du använder samma teknik i samma ställning om vi mäter styrka, samma bana eller löpband och samma sätt att mäta puls om kondition osv.

Det är mycket viktigare att vi mäter på samma sida och ställe med lika stor anspänning av musklerna om vi tar ett omkretsmått, än mer precis var. Om vi mäter ditt underhudsfett, så är det en bra idé att inte växla mellan impedansvåg, caliper och skelettmätning. Alla de där metoderna har sina brister, men om du primärt vill följa din utveckling gör det väl inte så mycket om det slår fel på precis samma vis varje gång? Och likadant med de flesta enkla konditionstester, där man får väldigt ungefärliga värden, men som tillräckligt standardiserade kan ge en god bild av förändringar.

Sedan finns det ett par användningsområden till för sådana här tester med låg exakthet, och det är om man 1) testar väldigt många människor, så många att felen jämnar ut sig, för att kartlägga stora befolkningsgrupper, och 2) om man ungefärligen vill ”sålla agnarna från vetet” och inte bryr sig så mycket om gränsfallen, ungefär som då man satt en gräns för antagning till en utbildning eller ett yrke. Men inget av det var ju vår business just nu… Tänker man så här kan man skapa enkla tester för nästan vad som helst. Det enda viktiga vid sidan av nämnda standardisering är att man inte tror sig mäta något annat än man faktiskt gör. Ofta är det exempelvis svårt att tolka vad som är en utveckling av teknik eller psykologisk beredskap och vad som är faktiska fysiska förändringar.

Men när man tänker på det så testar ju den som tränar regelbundet sig lite nu och då, eller rent av kontinuerligt (i sina träningspass) och särskilt om det är en mätbar aktivitet som träning med vikter. Om du med likartad teknik och ungefär under liknande omständigheter gör ett reps till på samma vikt eller lika många på en litet högre så gör du en notering om ett konkret framsteg. Och denna notering kan vara i ditt stilla sinne eller i en träningslogg. Ett litet testresultat bland många som gör dina framsteg mätbara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: